Imorgon så åker jag till Helsingborg för att se Eric på Ladies Night så jag tar bloggledigt fredag-lördag så vi ses kanske på söndag om jag orkar blogga.

Men ni får ha en trevlig helg på er och missa inte "Att Vara" på lördag kl.21:30 på tv3

ha det bäst alla underbara läsare<3

Om ni vill så får ni gärna skriva till mig på "kik" jag heter "Jossesaade" där ;)

kommer antagligen har tråkigt på tåget ner, så ni får jätte gjärna skriva till mig om ni har lust ;)

Kraaaam!!! <3

4dagar senare Eric är hemma i Stockholm-Erics perspektiv

Det är 4dagar sen jag kom hem igen från LA och jag saknar Molly redan. Men nu var det bara börja jobba igen, jag satt i bilen på väg till gymmet och klockan var redan halv två.

*

När jag var klar med träningen och skulle åka hemåt så mötte jag Catja och hon började prata med mig men jag orkade inte med henne mer.

-Catja kan du låta mig vara ifred nu, sa jag och gick ifrån henne snabbt eller sprang lite för att hon inte ska komma i kapp mig, men jag såg mig inte för när jag gick över till min bild för ena stunden så kom det en bil full fart mot mig som inte han stanna.

Tidigare-Catjas perspektiv

Jag gick på en promenad när jag mötte Eric komma ut från gymmet, jag började prata med han att jag saknar han. Men Eric sa bara att jag skulle låta han vara ifred, Eric sprang snabbt ifrån mig men jag sprang efter han. Jag såg att det kom en bil i full fart men han inte ropa det till Eric innan det blev en krock.

Jag sprang fram till han och försökte få liv i han men Eric svarade inte, så jag tog snabbt upp mobilen för att ringa till ambulansen och då kom efter 10minuter. Jag följde med till sjukhuset och passade på att ringa Molly med och säga vad som har hänt med. Det gjorde ont i mig, för det är ju lite mitt fel att det hände.

Molly sitter och äter frukost-Mollys perspektiv

Jag satt och åt frukost med Aleena när min mobil ringde, det var Catja egentligen ville jag inte prata med henne men svarade ändå.

-Hej det är Molly, sa jag när jag svarade.

-Hej Molly det är Catja, sa hon.

-Vad ville du? Sa jag lite arvarligt.

-Jo det är inte lätt att säga det, men Eric ligger på sjukhuset, sa Catja och jag förstår ingenting nu.

-VA?! Ropade jag ut.

-Det här är inte lätt att säga heller, men jag träffade Eric innan när han kom ut från gymmet och han försökte bli av med mig men såg sig inte för över vägen och det kom en bil i full fart, sa Catja och jag satt chockad vid bordet med mobilen mot örat.

-Hallå Molly hur är det? Sa hon sen.

-Jag är bara i chock…. Jag kommer hem till Sverige nu klarar inte av att vara ifrån Eric nu när det händer saker, sa jag bestämt och Aleena tittade bara förvånad mot mig.

-Okej, det var bara det jag ville säga, sa Catja.

-Okej, bra att du ringde till mig och berättade det, sa jag och vi sa hejdå och la på sen.

Aleena tittade fortfarande förvånad emot mig.

-Så vem var det som ringde och varför ska du åka tillbaka till Sverige redan? Sa Aleena.

-Jo det var Catja som ringde och sa att Eric ligger på sjukhuset nu, för han såg sig inte för när det kom en bil i full fart emot han, sa jag när gråten var nära nu.

-Då ska du verkligen åka hem till Sverige nu och till Eric, och klickade in på sidan för att beställa sista minuten biljett och det fanns en kl.16:30 så jag bokade den och sen var det bara att börja packa snabbt, för klockan är snart tolv och det tar en stund att åka till flygplatsen.

Molly är hemma i Sverige efter en lång flygtur-Mollys perspektiv

Nu kom jag egentligen hem till Sverige, och det hade börjar bli lite morgon så jag tog en taxi och åkte direkt till sjukhuset och till Eric jag måste vet hur han mår. Jag har en stor klump i magen, när jag kom in till sjukhuset och gick emot receptionen.

-Hej jag söker Eric Saade, sa jag.

-Hej tyvärr så är inte besöktiden nu, så jag får be dig att komma tillbaka senare, sa systern.

-Snälla kan jag får träffa han, jag är Erics flickvän och vill gjärna träffa han, sa jag hur snällt som helst.

-Okej för den här gången. Han ligger i sal 115 på andra våningen, sa systern.

-Tack så mycket, sa jag och gick snabbt till hissen för att åka upp.

Jag gick längst korridoren tills jag såg sa 115 där Eric låg, jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren för att gå in. Det gjorde ont i mig att se Eric så här, jag gick fram till honom och satt mig på stolen bredvid sjukhussängen, jag tog hans hand och höll i den i min.

-Snälla Eric du måste klara dig, jag klarar mig inte utan dig. Du är mitt ljus när min dag är grå och du får mig alltid att le och skratta. Jag klarar inte mig utan dig, du är mitt stöd i livet som gör så att jag orkar. Snälla söta, fina Eric vakna snart. Jag kommer sitta här vid din sida när du vaknar, Älskar dig från hela mitt hjärta, sa jag och det kom några tårar rinnande från mina kinder. Jag smekte Erics hand och bara vill att han ska öppna sina ögon, jag la mitt huvud mot sängkanten och blundade. Tills jag hörde ett mummel och lyfte upp huvudet och då såg jag att Eric började vakna till lite, jag log stort mot han.

Erics perspektiv

Jag tyckte jag hörde Mollys röst, jag öppnade försiktigt mina ögon och mumlade till lite så Molly skulle höra mig. Hon log stort emot mig, men jag kunde inte för det gjorde för ont då.

-Eric vad jag har saknat dig, sa Molly och log så stark som solen gör en sommardag.

-Har saknat dig mer, men var inte du i LA? Sa jag sen.

-Jo men tog en sistaminut biljett hem till dig när jag hörde vad som har hänt, sa Molly och log.

Jag log lite försiktigt och Molly log tillbaka och gav mig en lätt puss på pannan. Sen kom det en läkare in i rummet.

-Hej Eric härligt att du vaknar nu och det är jag som är din läkare Anders, sa han.

-Okej, sa jag sen.

-Hur känns det? Sa läkaren sen.

-Det gör bara ont i bena och huvudet men annars bra, sa jag.

-Okej, huvudvärken kan sitta kvar ett tag. Men du kommer stanna kvar i 2veckor här, sa läkaren.

-Okej då vet jag det, sa jag.

Mollys perspektiv-på sjukhuset oss Eric 1vecka senare

Eric har varit här på sjukhuset i 1vecka nu och jag har försökt komma varje dag om jag har haft tid. Jag log inom mig för Eric var ju piggare för varje dag nu, och idag ska Erics mamma och syster komma och hälsa på.

*

Jag satt där inne med Eric och vi pratade lite, hans läkare hade sagt till mig att Eric hade fått en lätt hjärnskakning och minns inte allt från olyckan och vi fick inte prata om det än för då kunde det bli värre. 

Klockan var strax efter två när det knackade på dörren in till oss.

-Hej Marlene och Lina, sa jag och ställde mig upp.

-Hej Molly, sa dom och log.

Marlene och Lina gick fram till Eric som låg i sängen.

-Så hur mår min lille pojk, sa Marlene och satt sig på stolen.

-Jag mår bättre nu mamma, sa Eric och log.

-Hur mår ni? Sa Eric sen och kollade mot Marlene och Lina.

-Vi mår bra, är bara orolig över dig min älskade son, sa Marlene och tog Erics hand i sin.

-Det behöver du inte vara nu. Jag mår hur bra som helst och slutet av nästa vecka får jag åka hem, sa Eric.

Jag ståg vid andra sidan av sängen om Eric. Jag log inombords för Eric blev så himla glad när hans mamma och syster kom upp hit.

Erics perspektiv-hans mamma och syster hälsar på han på sjukhuset

Just nu så var min mamma och syster här, men Lina sa inte så mycket och jag började undra varför.

-Lina vad är det, du säger inte så mycket? Sa jag och kollade på henne.

-Nej det är inget speciellet, jag går och får lite luft bara, sa Lina och gick ut ur salen.

-vad är det med henne? Sa Marlene.

-Vet inte, men jag kan gå och fråga Lina, sa Molly och gick ut med för att leta rätt på Lina. Mamma och jag satt och pratade lite mer om vad som helst.

Mollys perspektiv

Jag hade gått ut från salen där Eric och Marlene var för att kolla vart Lina gick för hon var lite konstigt nu. Jag gick till caféet och där satt hon, jag gick fram och satt mig bredvid Lina.

-Hur är det Lina? Sa jag.

-Sådär, jag är bara så chockad över att få se min bror ligga där och vet inte vad jag ska säga bara, sa Lina.

-Då förstår jag, det är svårt att se att Eric ligger där men vi får tänka positiva tankar att han blir bättre, sa jag och kramade om Lina.

-Försöker det men det är lite svårt ibland att tänka så men försöker, sa Lina och log lite.

Vi satt där en stund och pratade, sen gick vi tillbaka till Eric och Marlene innan dom ska gå.

*

Klockan var halv fyra och jag var nere vid cafèet och köpte något att dricka och när jag kommer ut därifrån så kommer det fram en person till mig.

-Hej Molly, hur mår du…??

Där kom äntligen kapitel 40 upp, förlåt att det inte kom upp igår men blev trött på slutet men nu är det äntligen uppe och jag hoppas ni ska tycka om den :) och det är nog det längsta kapitlet jag har skrivit hittils ;) hehe men hoppas ni ska tycka om den och kommentera gärna vad ni tycker :)

I kapitel 41 som kommer att kommer att komma upp nästa vecka för imorgon så åker jag till Helsingborg och ska se Eric på Ladies Night, så ni kommer få vänta ett tag nu men i nästa kapitlet så kommer ni bl.a veta: vem är det som kommer till sjukhuset, varför börjar Molly och Catja bråka och vad är det för överraskning som Molly gör för Eric när han kommer hem från sjukhuset och såklart mycket mycket mycket mycket mycket mera!! :)

KOM IHÅG BLOGGEN OCH NOVELLEN ÄR INGENTING UTAN ER!!! <3 NÄR NI KOMMENTERAR OCH SÄGER ATT NI GILLAR MINA NOVELLER BLIR JAG MER PEPPAD FÖR ATT SKRIVA DOM, SÅ TUSEN TACK!! <3

KRAAAAM!! <3