Mollys mamma ringer-Mollys perspektiv

Jag och Eric var ute och gick en promenad i parken i det vackra höstvädret, när min mobil ringde. Det var min mamma son ringde och hon lät konstigt i telefonen.

”Hej mamma, vad är det?” sa jag.

”Hej gumman, kan du komma till sjukhuset nu?” sa mamma.

”Vad är det som har hänt?” sa jag oroligt nu.

”Det är Frida hon hade idrott och klättrade upp på klätterväggen och tappade balansen när hon kom längst upp” sa mamma.

”Jag kommer på en gång, ses snart” sa jag.

”bra, då ses vi snart” sa mamma.

Jag la på och Eric tittade oroligt mot mig.

-Vad är det som har hänt? Sa Eric och la sin hand på min axel.

-Det är Frida…. Hon ligger på sjukhuset. Sa jag med en stor klump på i halsen.

-Vet du vad som har hänt? Sa Eric och kollade in i mina ögon.

-Mamma sa att hon trillade ner från klätterväggen på idrotten, jag måste åka dit på en gång. Sa jag och tittade ner på marken.

-Och jag ska följa med dig som stöd, sa Eric och pussade mig på huvudet.

-Tack, du är världens finaste kille, sa jag och tog Erics hand och vi gick snabbt till sjukhuset som låg nära stället så det tog en halvtimme dit.

På sjukhuset-Erics perspektiv

När vi kom dit så mötte vi Mollys mamma utanför och sen gick vi in och gick till salen där Frida var. När vi kom in så hade Frida precis vaknat till.

-Hur är det med dig? Sa Molly och log ett lite leende.

-Sådär, har så fruktansvärt ont i huvudet bara, sa Frida.

Vi ståg där en stund sen kom läkaren in och sa att det inte var något allvarligt förutom att Frida fick en hjärnskakning men hon kommer klara sig och kommer att få åka hem imorgon.

-Skönt att hon klarar sig, sa Mollys mamma med några tårar i ögonen.

-Ni får stanna en kvart till sen måste Frida får vila, sa läkaren.

-Okej, sa Molly och tog Fridas hand.

Läkaren gick ut och vi satt vi sjuksängen hos henne, vi pratade lite men sen gick vi så Frida fick vila nu. så vi fick skjuts hem av deras mamma hem, och när vi kom hem så var klockan halv fem så  gjorde lite mat.

Mollys perspektiv

Klockan var halv fem när vi kom hem från sjukhuset och gjorde lite mat så satt vi oss i soffan och kollade på en serie som gick. Men när den var slut så satt vi på en film och myste ner oss i soffan, men jag kunde inte koncentrera mig så bra för mina tankar gick om Frida fast jag vet att hon kommer bli bra men ändå är jag oroligt och det märkte nog Eric.

-Vad tänker du på älskling? sa Eric och kollade mot mig.

-Tänker bara på Frida och att hon ligger på sjukhuset, sa jag och tittade in i Erics ögon.

-Det gör jag med, men läkaren sa att det hon kommer bli bra igen och får åka hem imorgon, så du behöver inte vara så oroligt, sa Eric och tog min hand i sin.

-Vet, men är det ändå, sa jag.

-Men du ska veta att jag finns vid din sida nu och föralltid, sa Eric.

Jag la mitt huvud mot hans axel och Eric smekte min arm försiktigt. Jag tittade upp och såg in i hans underbara bruna ögon och han kom närmare mig och tillslut så kände jag hans läppar mot mina i en magisk kyss.

-Ska vi gå och lägga oss för jag börjar bli lite trött, sa Eric och log sitt underbara leende.

-Ja det gör vi, jag börjar också bli trött, sa jag och log.

Vi gick upp från soffan och gick till badrummet för att göra oss klara för att sova. Vi myste lite först innan vi somnade och jag la mitt huvud mot Erics mage och smekte mig, sen efter en stund så somnade vi tätt in till varandra.

Där kom äntligen kapitel 30! förlåt att det dröjde men har varit förkyld nästan hela veckan och har inte orkat skriva på det här, men nu äntligen så kom den ut. hoppas ni ska tycka om den :)

nästa kapitel får ni bl.a veta vad händer i Norge när Eric är där och vad ser Molly dagen efter på stan och mycket mer...

Och glöm aldrig bloggen är ingenting utan er!! <3

Puss&kram <3